Om oss

Krongårdens växte fram ur en dröm och vision som funnits redan sedan barnsben, det fanns inget annat yrke eller sysselsättning jag kunde tänka mig än att hålla på med djur, redan på förskolan beskrev jag uppgiften "vad är kärlek?" genom att det var att hjälpa och umgås med djur och sedan dess det bara fortsatt med djuren som fokus och högsta prioritering.

Vem är då jag? Jag heter Jennie och är 29år gammal och 2007 startade jag upp min dröm på riktigt som ett företag, redan innan dess hade jag räddat allt från övergivna katter, påkörda fåglar, ensamma igelkottar och två sköldpaddor som lämnats i en trappuppgång minns jag extra väl, det fanns ingenting som var omöjligt och under min uppväxt hade jag tillsammans med min mamma räddat många hundar, katter och kaniner som riskerade avlivning och det blev till en självklar vardag. Min mamma gick hastigt bort i februari 2021 och jag kan aldrig tacka henne tillräckligt för allt stöd och allt hon gjort för mig både kring djuren och utöver, utan henne hade krongårdens eller jag aldrig varit det som finns idag.

Jag flyttade slutligen hemifrån och med tiden förstod jag att jag inte kunde ha alla djuren hemma eller behålla dem för då kunde jag ju inte hjälpa fler - jag var helt enkelt tvungen att hitta nya hem till de djur som jag räddade för att kunna fortsätta.

Till en början var det väldigt svårt att lägga över ansvaret och tilliten på en annan människa trots all granskning jag gjorde men med tiden blev det lättare och mina känslor blev till glädje när jag kunde pussla ihop djur med nya ägare och där de fick allt det behövde och lite till! Nu flera år senare så kan jag inte ersätta den känslan med någonting! Jag skulle utan tvekan säga att Krongårdens var det första omplaceringshemmet som tog emot kaniner och smådjur.

Till en början så satt jag ofta inne på olika sidor på internet och erbjöd mig att hjälpa kaniner eller andra djur som riskerade avlivning - om inte ett permanent hem kunde hittas, det har hela tiden varit min grundtanke att först och främst ska ett permenent hem föredras och skulle det inte gå att hitta så är djuren välkomna till mig.  Det hände ju också att folk talade om folk som tog illa hand om sina djur och några kaniner som bara satt i liten bur dygnet runt och då kunde jag erbjuda mig att ta hand om kaninerna om dem tröttnade och de var mer än tacksamma och de flesta kaninerna flyttade till mig. Grannar och bekanta kunde höra av sig om djur de hade hört skulle avlivas eller som behövde nytt hem akut pga av olika anledningar och sagt och gjort så räddade jag i stort sett alla jag kunde och hörde talas om.


Åren gick snabbt och många kaniner, gnagare, fåglar, katter och hundar hade varit hos mig och fått vård och omsorg tills dess att dem var redo att hitta sitt egna hem där de skulle stanna för all framtid. Folk började att prata om mig, tidningen Norra Halland intervjuade mig två gånger på ett år och helt plötsligt blev jag rikstäckande - folk från hela Sverige började att höra av sig och en kanin från Norrland satte sina tassar på Krongårdens och en av våra omplaceringskaniner Selma fick ett hem i Sundsvall. Hela tiden ville jag finslipa på min idé och få den så bra som det bara gick.

Jag började med pensionat och hundrastning och när vi 2017 flyttade till gården vi bor på nu hade jag även möjlighet att ta emot lantbruksdjur - då satte minigrisen Greta sina klövar på gården och blev Krongårdens första "omplaceringsgris" eftersom hon var en 50års present och inte fick sina behov tillgodosedda, inte långt efter det så var det två slakthotade hästar och en annan slakthotad häst från Holland.  Vi började också att varje år rädda höns från äggindustrin och började med 60 höns och 2019 räddade vi 180st.

Utöver Krongårdens så är jag utbildad till specialist undersköterska psykiatri med inriktning både inom akutsjukvård och psykiatri, det sistnämnda arbetar jag med utöver Krongårdens och utöver arbete så har jag även två fantastiska barn och lever tillsammans med deras pappa Tobias som har en stor delaktighet i Krongårdens, vi är också ett godkänt familjehem genom socialtjänsten och hjälper även utsatta barn och ungdomar. Jag har också volontärarbetat på olika djurhem i Thailand, Polen och Sverige och har årligen insamlingar för de hemlösas hundar här i Sverige.

Vi samarbetar också med SwePet rescue och hjälper ett par hundar om året från sk. avlivningskennlar. På gården bor också Laban som är en katt som levt utanför en resturang i Skene en lång tid och som räddades av djurhjälpen Sjuhärad.